Nuvarande utställning

Momentum – Tore A Jonassons samling

Jörgen Agardtson, Linn Fernström, Claes Jurander,
Lars Lerin, Jockum Nordström, Linda Ottosson,
Sofia Runarsdotter, Henrik Samuelsson, Sophie Tottie

31 maj – 22 september, 2024

Den 31 maj öppnar utställningen Momentum – Tore A Jonassons samling i Konsthall 16 som i år firar första fem år. Invigningsutställningen, Idrottsminnen, öppnade i februari 2019 och visade nyförvärv till den konstsamling som bygger vidare på stiftaren Tore A Jonassons eget samlande. Sommarens presentation av nytillskott i samlingen är den femtonde utställningen sedan konsthallen öppnade och i och med det kan verksamheten sägas ha uppnått momentum. Den övergripande rubriken karaktäriserar också verken i årets utställning vilka speglar konstnärernas personliga erfarenheter och förmedlar såväl rörelse som ögonblick i tiden.

Momentum som begrepp beskriver en drivkraft hos en entitet, en rörelse framåt, eller ett ögonblick. Ursprunget är latinets movere, som betyder flytta eller röra, men det är också en retorisk term som redogör för en av talarens plikter; att röra vid publikens känslor. Termen används idag inom flera områden, inte minst inom sporten. För femte gången presenteras nu nyförvärv till Tore A Jonassons samling. Nio konstnärer ger uttryck för lika många teman och företeelser som alla berör och anknyter till rörelse

Jörgen Agardtson har under flera år arbetat med ett skiktmåleri i vilket en undermålning först byggs upp i gråskala för att sedan övermålas i flera tunna genomskinliga färgskikt Han arbetar med egenhändigt gjord soloxiderad linolja och flera av målningarna får dessutom ett yttersta skikt av yoghurt, vilket dämpar glansen som den soloxiderade linoljan lämnar efter sig och lägger en knappt förnimbar slöja över bilden. Gemensamt för hans målningar är att de ofta speglar något drömskt, en rumslighet mitt emellan det upplysta och det nedsläckta, mellan sömn och vakenhet. Utställningens målning, The Secret Garden, tar med betraktaren till ett magiskt ögonblick i en egenhändigt byggd segelkanot med utriggare av en typ som använts i stillahavskulturer sedan slutet av 1800-talet, en så kallad Wa’apa. Under en seglats hamnade konstnären oväntat i stiltje då en svärm fjärilar plötsligt uppenbarade sig kring båten som tillfälligt låg för ankar. Deras närvaro omvandlade i ett slag den utsatta situationen mitt ute i en stor bukt till en vilsam plats, likt en trädgård. Målningen är del av en serie verk som sammantaget handlar om livsval och utmaningar, om frihetsbegreppet på ett individuellt plan och om vad naturen i vår omgivning kan berätta för oss om vi bara är lyhörda.

Centralfiguren i Linn Fernströms Boxaren är en ung pojke som med stadig blick håller några spröda blomster i de knutna nävarna. På hans huvud ses en grånad mustaschprydd man mitt i ett tangosteg och över de båda svävar en trollslända. De som är förtrogna med Fernströms bildvärld sedan tidigare känner igen de lätt surrealistiska motiven, bestående av såväl människor som djur, men de färgstarka och exotiska inslagen har under de senaste åren klivit tillbaka till förmån för en mer dämpad palett. De flödiga målningarna gestaltar hennes inre och återspeglar var hon befinner sig i livet. Det flerskiktade och soldisiga landskapet fyllt av flora och fauna bär på minnen av barndomens upptäcktsfärder i naturen medan den lille mannen som dansar tango är en referens till konstnärens personliga passion för dansen.

Claes Jurander har under mer än femtio år arbetat med måleri, teckning, grafik, animation, skulptur samt illustration och text och han rör sig med lätthet mellan de olika uttrycken. Det ena kan fungera som utgångspunkt för det andra men de kan lika gärna korsbefrukta varandra. Jurander har själv refererat till den japanska diktformen Haiku, korta enkla och koncisa dikter som förmedlar livets kärna, som en ingång till sitt konstnärskap och benämnt sin konstnärliga verksamhet som anteckningar från en resa. Att följa med på den resan är ett sant nöje. Utställningens Ockra ikonbild, är en målning ur en serie verk som speglar konstnärens personliga idrottsintresse och förmedlar minnet av en magisk fotbollsmatch som ägde rum i mitten av 80-talet. En stund in i kampen började det snöa ymnigt och bollen fick till andra halvlek målas röd för att alls kunna ses mot den vita snön. Matchen fick till slut avbrytas när det kraftiga snöfallet till slut gjorde spelet omöjligt att fortsätta, trots hjältemodiga insatser av närmast änglalika spelare.

I förgrunden till Lars Lerins akvarell lyser orienteringskonstrollens röda triangel skarpt mot den vita snön. Hans Vinterorientering fångar landskapets ljus samt snön och de vita björkstammarnas alla subtila nyanser och låter oss riktigt känna kylan som biter i kinderna. Lerins akvareller är fyllda av personliga betraktelser som följer konstnärens eget liv och speglar både ljus och mörker. Han arbetar med serier av motiv som kan hämtas såväl från hemtrakterna i Värmland som från egna resor till när och fjärran, men också från aktuella händelser runt om i världen förmedlade via media. Utöver arbetet i ateljén är han dessutom verksam som författare av böcker för både vuxna och barn som på samma lyhörda sätt som målningarna reflekterar allmänmänskliga känslor. Böckerna, som rymmer finstämda naturbetraktelser och skildrar människor i dåtid och nutid, är rikt illustrerade med stämningsfyllda bilder.

Förutom med måleri, teckning, collage och skulpturer har Jockum Nordström också arbetat med animationer, illustrationer samt barnböcker och låtit de olika arbetssätten inspirera och korsbefrukta varandra. Konsten är ett sätt att bearbeta livet och låta det undermedvetna komma till tals. Collagetekniken har spelar ofta en nyckelroll i hans bildskapande och i hans gränsöverskridande bildvärld möter betraktaren en mängd aktörer involverade i parallella situationer. Utställningens År genom skog är originalet till den affisch som Nordström skapade till Vasaloppet för firandet av det hundrade året sedan det första genomförandet. Tekniken är omisskännligen Nordströms, ett collage i akvarell och blyerts, och färgskalan, vissa figurer och den lite naiva rumsbilden har lånat influenser av äldre dalamåleri.

Linda Ottosson arbetar med mångbottnade verk som utforskar och kommenterar traditionellt manliga domäner, såväl vad det gäller estetik som materialval. I sina skulpturer blandar hon friskt ädla och oädla metaller, bearbetade för hand i en gedigen hantverksteknik, med industriellt producerade material och vardagliga masstillverkade objekt och utmanar på så sätt vad som konventionellt ansetts rätt eller fel, traditionellt eller samtida. I flera projekt har sportvärlden med sitt fokus på vinnare undersökts liksom vår relation till utövande kroppar och samhällsideal. Ping Pong, fyrtio gula bordtennisbollar omgärdade av två figursågade plattor av borstat rostfritt stål, är en lekfullt minimalistisk skulptur och ett utmärkt exempel på de humoristiska kollisioner hon genererar. Här möter de lekande lätta plastbollarna stålets både historiska och viktmässiga tyngd.

I måleriska fotografier med en ljussättning som leder tankarna till barockens ljusdunkelmåleri, i synnerhet Caravaggios dramatiska verk, belyser Sofia Runarsdotter handbollens psykologiska och fysiska dimensioner. Projektet Girl Battle, från vilket Girl with the Missile Ball, Spider och The Great Hereafter är hämtade, påbörjades 2020 och bottnar i konstnärens egen erfarenhet. Som tonåring i Robertsfors spelade hon handboll i samma lag, Sikeå SK, som de unga kvinnor som porträtteras och hon befann sig då i samma känsliga ålder, mitt i brytningstiden mellan ung och vuxen, som de gör nu. Det kretsar kring handboll men motiven befinner sig långt ifrån den gängse avbildningen av sporten; i fartfyllda situationer med flera spelare involverade. I fotografierna, analogt tagna med storformatskamera, möter vi snarare intima porträtt som fokuserar på en eller några få spelare där gester och rörelser reducerats. Ljussättningen är dramatisk och uttrycken i de unga kvinnornas ansikten har något närmast sakralt över sig.

Henrik Samuelsson arbetar med serier av målningar som var för sig är en fristående enhet men som länkas samman genom formella och tematiska element. Samuelsson beskriver själv målningarnas arkitektur som en slags förklädnad, eller något på ytan igenkännbart, där det egentligen handlar om bildens abstrakta innehåll och grunderna för olika plan och geometrier. Målningen Unknown, låter betraktaren träda in i en drömlik, symmetrisk och arkitektonisk komposition som samtidigt är helt plan och rymmer ett oändligt djup. Inget som helst tecken på mänsklig närvaro finns i det avskalade rummet, där råder stillhet. Som betraktare ser vi ut över en spegelblank vattenyta som vetter mot en avsats och i fonden ett horisontellt glasparti med ett ljus som tycks flöda mot oss från dukens inre.

Genom konceptuella teckningar och målningar, som ibland tar formen av objekt, video och fotografier, visualiserar Sophie Tottie abstrakta företeelser i relation till rummet. De ämnen eller teman som utgör utgångspunkten för verken kan vara av såväl social, litterär, politisk, filosofisk som vetenskaplig karaktär. Generellt är hon mån om att betraktaren får tid att ta till sig verken som, liksom andra erfarenheter, inte enkelt låter sig förklaras, objektifieras eller kategoriseras. Text, tecken och märken har under lång tid spelat en viktig roll i hennes arbetsprocess; teckningar som bygger på streckkoder har till exempel funnits med sedan mitten av 90-talet. Text, programmerad kod samt ett foto har fungerat som några av startpunkterna för Balancing Pole (Ice), ett i dubbel bemärkelse flerskiktat verk. Ett fotografi av en glaciär samsas med bokstäver som även transformerats till en streckkod. Tillsammans har de tagit form i ett pigmenterat tryck som monterats runt ett stålrör. Text, bild och den långsmala balansstångsliknande formen förmedlar tankar om balans i mänsklighetens och naturens bräckliga tillvaro.

För femte gången presenteras nu nyförvärv till Tore A Jonassons samling. Nio konstnärer ger uttryck för lika många teman och företeelser som alla berör och anknyter till rörelse. Till Tores minne önskar vi intresseväckande och inspirerande möten med de nytillkomna verken i hans samling.

Ulrika Levén, curator